hmm..
Man lovar varandra saker genom livet, människor som betyder mycket för en, människor som betyder allt för en kanske... Men man kan kanske inte hålla de löftena alltid..
Vad det är för löften kan ju egentligen kvitta men för vissa betyder det mer, för vissa mindre.. Och det handlar väl inte om att människan betyder mindre för en, eller att man vill göra människan besviken.. Man är den man är, och det ska man aldrig någonsin sluta med!
Om man inte vill det själv..
Om en person vill förändras så måste man vilja förändras för sin egen skull, inte för någon annans.. För om vi hade försökt förändra oss för andra människor så hade ju ingen människa varit en enskild individ, då hade vi varit samma individ allihopa.. eller?
Man kan ju ändras till en viss del för en annan människas skull men man måste ju bibehålla den person man är i grund och botten, bara för att du har en nära vän eller en partner så måste DU fortfarande vara DU, annars förlorar du ju dig själv, är det inte så?
Man kan känna med en nära vän eller partner att man är ETT med varandra, och det är bra, för så ska man kunna känna.. MEN man måste ju även känna att man fortfarande är den person man alltid varit, den din mamma gav födelse till, den din mamma och pappa uppfostrade.. Och det är ju i de flesta fallen dina föräldrar som gjort dig till den du är..
Jag själv har aldrig haft en pappa som funnits där för mig i mina små eller unga år, men min mamma har varit där för mig som både min mamma och min "pappa".. Både jag och hon har haft tur att vi haft mina morföräldrar där som stöd och som gett oss all kärlek de givit oss under alla år och fortfarande gör!
Sen som jag precis skrev att i de flesta fallen så är det dina föräldrar som gjort dig till den du är... Det stämmer ju inte helt och hållet, för du avgör ju alltid själv i slutändan vem du vill vara och vilken väg du väljer att gå.. Meningen är ju inte att dina föräldrar ska bestämma det åt dig, utan de ska försöka vägleda dig och hjälpa dig på traven..
Men det viktigaste valet är det du själv gör.. Du väljer själv din egen väg, den väg du väljer finns förhoppningsvis dina föräldrar där för att stötta dig och hjälpa dig, hjälpa dig genom de hinder du ska passera och stötta dig genom de sorger du ska gå igenom, och även genom den glädje och lycka du ska färdas genom i ditt liv..
Man har mycket att vara tacksam över och man glömmer ibland, över HUR mycket man har att vara glad och tacksam över, men ta två minuter varje dag och tänk på era vänner, era nära och kära, er familj och er partner. Och tänk igenom all lycka och glädje de ger er!
Vad det är för löften kan ju egentligen kvitta men för vissa betyder det mer, för vissa mindre.. Och det handlar väl inte om att människan betyder mindre för en, eller att man vill göra människan besviken.. Man är den man är, och det ska man aldrig någonsin sluta med!
Om man inte vill det själv..
Om en person vill förändras så måste man vilja förändras för sin egen skull, inte för någon annans.. För om vi hade försökt förändra oss för andra människor så hade ju ingen människa varit en enskild individ, då hade vi varit samma individ allihopa.. eller?
Man kan ju ändras till en viss del för en annan människas skull men man måste ju bibehålla den person man är i grund och botten, bara för att du har en nära vän eller en partner så måste DU fortfarande vara DU, annars förlorar du ju dig själv, är det inte så?
Man kan känna med en nära vän eller partner att man är ETT med varandra, och det är bra, för så ska man kunna känna.. MEN man måste ju även känna att man fortfarande är den person man alltid varit, den din mamma gav födelse till, den din mamma och pappa uppfostrade.. Och det är ju i de flesta fallen dina föräldrar som gjort dig till den du är..
Jag själv har aldrig haft en pappa som funnits där för mig i mina små eller unga år, men min mamma har varit där för mig som både min mamma och min "pappa".. Både jag och hon har haft tur att vi haft mina morföräldrar där som stöd och som gett oss all kärlek de givit oss under alla år och fortfarande gör!
Sen som jag precis skrev att i de flesta fallen så är det dina föräldrar som gjort dig till den du är... Det stämmer ju inte helt och hållet, för du avgör ju alltid själv i slutändan vem du vill vara och vilken väg du väljer att gå.. Meningen är ju inte att dina föräldrar ska bestämma det åt dig, utan de ska försöka vägleda dig och hjälpa dig på traven..
Men det viktigaste valet är det du själv gör.. Du väljer själv din egen väg, den väg du väljer finns förhoppningsvis dina föräldrar där för att stötta dig och hjälpa dig, hjälpa dig genom de hinder du ska passera och stötta dig genom de sorger du ska gå igenom, och även genom den glädje och lycka du ska färdas genom i ditt liv..
Man har mycket att vara tacksam över och man glömmer ibland, över HUR mycket man har att vara glad och tacksam över, men ta två minuter varje dag och tänk på era vänner, era nära och kära, er familj och er partner. Och tänk igenom all lycka och glädje de ger er!
Kommentarer
Trackback
