Vila i frid Nevenka..
Jag har inte bloggat på ett tag och det är ganska mycket som hänt den sista tiden.. Inte tiden till att jag inte bloggat men jag har jobbat och sen hände det värsta...
En kollega har blivit dräpt till livet....... Hur kan nånting sånt hända??! Vi läser om sånt varje dag, vi hör om sånt varje dag men man tror aldrig att det kan hända en själv..
Jag tror fortfarande inte att det är sant, det känns så overkliget, samtidigt som jag vet att det är så, så är det ändå inte så.. Det känns som att jag kommer se henne och jobba med henne nästa gång vi jobbar dag, för det är så hon jobbar, enbart dagpass..
Mina vänner hemma har frågat mig hur jag mår osv men jag mår väl ok.. För jag har ju inte jobbat med henne så länge och jag har aldrig umgåtts med henne privat.....
Det känns på ett sätt som att jag har inte rätt att vara ledsen utan måste vara stark och visa stöd för alla de som stod henne nära och umgicks med henne... Men det är svårt, det måste jag säga.. Vi umgicks som sagt aldrig privat men vi jobbade tillsammans, inte alltid men ibland och vi pratade mycket och jag tycker så mycket om henne, hon påminner mig om min egen mamma, en stark och tuff kvinna som kan och vill så mycket!
Hon var alltid glad, iaf mot mig och hon skämta alltid.. Hon ville alla så väl, och tyvärr även sin man... Det var han som tog gnistan ifrån henne...
Allting hade pågått under en lång tid och vi eller jag iaf hade inte en aning om vad som pågick..
Men denna kväll så hände till slut det som inte fick hända...
Jag trodde inte det var sant när jag först fick höra det, nej Nevenka är en så uff och stark kvinna, det kan inte vara så??!!!!
Men jag hade fel och gud vad jag önskar att jag hade haft rätt istället!
Vårt vilorum som vi har på jobbet har de gjort om till en "minnesstund" för henne, de har satt ett kort på henne och ett ljus som brinner dag och natt och lagt en bok som man kan skriva i..
Jag tycker att det är väldigt fint och bra att de gjort det, för då kan man hantera det på ett annat sätt, man vet att det har hänt, man ser det hela tiden och man låter det omedvetet sjunka in..
Hade vi inte haft detta rum så tror jag att man hade försökt att förtränga det och inte velat tänka på det, men nu blir vi "tvungna" till att inse vad som verkligen hänt..
Och det är bra, för vi måste alla inse att det verkligen har hänt, fast vi inte vill..
Du har det mycket bättre där du är nu, och jag hoppas att änglarna tar väl hand om dig, och jag vet att du tar väl hand om de.. Ni tar hand om varandra så som alla vi ska göra också..
Så vacker och så fin, alldeles för tidigt fick du lämna oss men nu är dina vingar till de där ovan och hos oss kommer du och våra minnen alltid stanna kvar!
Vila i frid Nevenka och låt din själ få ro..
"kad svinja vidi nebo" :)
En kollega har blivit dräpt till livet....... Hur kan nånting sånt hända??! Vi läser om sånt varje dag, vi hör om sånt varje dag men man tror aldrig att det kan hända en själv..
Jag tror fortfarande inte att det är sant, det känns så overkliget, samtidigt som jag vet att det är så, så är det ändå inte så.. Det känns som att jag kommer se henne och jobba med henne nästa gång vi jobbar dag, för det är så hon jobbar, enbart dagpass..
Mina vänner hemma har frågat mig hur jag mår osv men jag mår väl ok.. För jag har ju inte jobbat med henne så länge och jag har aldrig umgåtts med henne privat.....
Det känns på ett sätt som att jag har inte rätt att vara ledsen utan måste vara stark och visa stöd för alla de som stod henne nära och umgicks med henne... Men det är svårt, det måste jag säga.. Vi umgicks som sagt aldrig privat men vi jobbade tillsammans, inte alltid men ibland och vi pratade mycket och jag tycker så mycket om henne, hon påminner mig om min egen mamma, en stark och tuff kvinna som kan och vill så mycket!
Hon var alltid glad, iaf mot mig och hon skämta alltid.. Hon ville alla så väl, och tyvärr även sin man... Det var han som tog gnistan ifrån henne...
Allting hade pågått under en lång tid och vi eller jag iaf hade inte en aning om vad som pågick..
Men denna kväll så hände till slut det som inte fick hända...
Jag trodde inte det var sant när jag först fick höra det, nej Nevenka är en så uff och stark kvinna, det kan inte vara så??!!!!
Men jag hade fel och gud vad jag önskar att jag hade haft rätt istället!
Vårt vilorum som vi har på jobbet har de gjort om till en "minnesstund" för henne, de har satt ett kort på henne och ett ljus som brinner dag och natt och lagt en bok som man kan skriva i..
Jag tycker att det är väldigt fint och bra att de gjort det, för då kan man hantera det på ett annat sätt, man vet att det har hänt, man ser det hela tiden och man låter det omedvetet sjunka in..
Hade vi inte haft detta rum så tror jag att man hade försökt att förtränga det och inte velat tänka på det, men nu blir vi "tvungna" till att inse vad som verkligen hänt..
Och det är bra, för vi måste alla inse att det verkligen har hänt, fast vi inte vill..
Du har det mycket bättre där du är nu, och jag hoppas att änglarna tar väl hand om dig, och jag vet att du tar väl hand om de.. Ni tar hand om varandra så som alla vi ska göra också..
Så vacker och så fin, alldeles för tidigt fick du lämna oss men nu är dina vingar till de där ovan och hos oss kommer du och våra minnen alltid stanna kvar!
Vila i frid Nevenka och låt din själ få ro..
"kad svinja vidi nebo" :)
Kommentarer
Postat av: erika
usch fy vad hemskt, annika berättade precis... rös i hela kroppen...
kram på dej!
Postat av: anna
varför har inte någon av alla nevenkas vänner kunnat hjälpa henne, jag var bára en granne och jag har vetat att hon har blivit misshandlad i 3 år ,jag försökte prata med folk men ingen lyssnade..
Trackback
